Musikindustrin är en snabbt växande industri både i Sverige och i de allra flesta delar av världen, sysselsätter många människor och omsättningen är enorm. Det finns artister, upphovsmän, managers, arrangörer m.fl. Musikindustrin omgärdas också av många lagar, regler och konventioner som t.ex. upphovsrättslagen och Bernkonventionen, trots detta är skyddet i Sverige inte det starkaste.
Det här blogginlägget kommer dock att initiera frågor om avtal samt de organisationer som hjälper till att administrera licensieringen av musiken så att ensamrätten eller med andra ord upphovsrätten inte ska hindra spridningen av musiken som skapats. Dessa organisationer administrerar även den viktiga betalningen till artister och upphovsmän.
Att bli ”signad” eller att vara upphovsman
Just avtalen i musikindustrin skulle man kunna skriva hur mycket som helst om. Det är dessvärre också det som blivande artister har minst kunskap om. Du är glad och nöjd med att ha blivit ”signad” av någon som tror på dig och papper skrivs under utan större betänkligheter…. lyckan är gjord, världen ligger för dina fötter…. eller kanske inte! Avtalet kan lika gärna bli som ett fängelse som du har svårt att ta dig ur. De vanligast förekommande avtalen på musikområdet är musikförlagsavtal, skivkontrakt och 360-avtalen. Vid ingåendet av nämnda avtal är det viktigt att upphovsmän och artister är medvetna om vilka för- och nackdelar som uppnås genom respektive avtal. Det är alltså viktigt att sätta sig in i avtalet, förhandla om förändringar och framför allt begränsa avtalstiden så att du inte blir fast hos t.ex ett skivbolag som du inte kommer överens med. Tidigare var det vanligt med s k ”life of copyright”-avtal, evighetskontrakt, där man överlät sina rättigheter hela sitt liv plus 70 år därutöver. Nuförtiden skriver man oftast 2-årskontrakt under vilken tid förlaget har en chans att visa vad de går för. Det är viktigt att inte bli lurad vid avtalsskrivandet och det kan vara en idé att anlita någon som är kunnig inom området för att granska avtalet innan du skriver under….. ÄVEN om du känner dig hedrad av någon som vill ”signa” dig.
Jag har av en person, som känner en av de svenska sångrösterna bakom en av Disneys välkända prinsessor, fått veta, att när hon frågade om hon inte skulle få betalt så var svaret i princip ”att din betalning är att du blir känd”. Sant eller inte så är det av vikt att höja ett varningens finger och att gå igenom avtalen noggrant.
Kanske du inte är artist, men en riktig hejare på att skriva texter och melodier istället? Även här är det viktigt med avtalen och du ska tänka på de rättigheter du har som rättighetshavare. För det är faktiskt du som äger musiken och som kan bestämma över den. Det är viktigt att se till att ditt namn uppges så snart din musik framförs och att vaka över den så att inte någon annan gör den till sin.
Kanske är du både artist och upphovsman? Då har du både egentliga och närstående rättigheter och därmed också dubbelt så mycket att ha kontroll på.
Trots att bolagen är beroende av dig så blir det lätt så att artister och upphovsmän ofta befinner sig i en underlägsen ställning i förhållande till musikbolagen och avtalsvillkoren som ställs upp i avtalen är i många fall väldigt förmånliga för musikbolagen. Det händer även att det är absolut oskäliga avtal som läggs fram för signering. Svensk lagstiftning innehåller inte något större skydd än allmänna avtalsrättsliga bestämmelser och är avtalet oskäligt kan man möjligen använda sig av avtalslagens 36 §. Detta är dock ingen säker väg att gå. Se istället till att avtalet som skrivs under är ett schysst avtal.
Organisationerna
För att slippa ha kontrollen över din musik när den väl kommer ut på marknaden, så att du kan inkassera några kronor på den, är det klokt att ansluta sig till STIM och NCB respektive till SAMI.
STIM känner de flesta till. De tar betalt för offentliga spelningar av alla slag (t.ex. radio, TV och konserter). Anslutningen är gratis men det krävs att en av dina låtar eller texter spelats in eller spelats upp för allmänheten. STIM har även avtal med motsvarande utländska organisationer så att du kan få betalt om din musik spelas utomlands. En anslutning till STIM innebär att du själv slipper ha koll på var, när och hur din musik används.
NCB tar in ersättningar från cd-producenter, filmbolag och andra framställare som vill använda dina verk på cd, film video mm
Dessa två organisationer är till hjälp för upphovsmannen medan du som artist måste vända dig till SAMI. De tar betalt för offentliga spelningar av CD och andra inspelningar och betalar ut ersättning till artisterna. På samma sätt som STIM så har SAMI avtal med systerorganisationer runt om i världen.
Musikrevolutionen
Nu är det ju så att samtidigt som musikindustrin växer och det vimlar av artister och upphovsmän så pågår det en musikrevolution! Musiken sprids inte längre genom CD-försäljning utan via nätet. Fildelning är ett problem men man börjar få lite bukt på det. Ungdomar lägger ut sin musik på Youtube, Soundcloud m.fl så att hela världen får tillgång till den i samma minut den läggs ut. Hur ska allt detta hanteras? Ja mina tankar kring detta får ni läsa i ett kommande blogginlägg.
Diana Sälöen