Ska man som offentligt biträde till ett asylsökande ensamkommande barn medverka i en åldersbedömning eller inte?
Som advokat och biträdande jurist på advokatbyrå är man skyldig att följa de vägledande uttalanden och rekommendationer som kommer från Sveriges Advokatsamfund.
När det gäller åldersbedömningar i asylärenden har Advokatsamfundet kommit med ett vägledande uttalande om att en advokat som är offentligt biträde i ett asylärende inte bör medverka till att klienten genomgår medicinsk åldersbedömning, om inte synnerliga skäl föreligger.
Samtidigt är det så att det kan bli helt avgörande för om barnet beviljas uppehållstillstånd eller inte att vederbörandes ålder kan fastställas.
Migrationsverket konstaterade i september 2015, i en rättslig kommentar, att Migrationsverket inte längre var är skyldigt att erbjuda medicinska åldersundersökningar. I stället skulle ska Migrationsverket informera den sökande om att han eller hon själv kunde kan använda sig av en medicinsk åldersbedömning eller någon annan läkarbedömning som bevis för att den ålder som uppgetts varit är den rätta. Migrationsverket konstaterade att det skulle innebära att det ankommer på advokaten/offentliga biträdet att inhämta sådan bevisning och stå för utlägg av kostnaderna, utlägg som sedan förvisso återbetalas av Migrationsverket när ärendet avslutas.
Således står Advokatsamfundets vägledande uttalande och Migrationsverkets rättsliga kommentar i bjärt konstrast till varandra.
Det underlättar inte heller att Migrationsverket, trots Advokatsamfundets uttalande, har envisats med att lämna information till den asylsökande och de gode männen att det är det offentliga biträdets ansvar att begära en åldersbedömning. Bl a har detta i vissa fall lett till diskussioner mellan det offentliga biträdet och barnets gode man om vad som är bäst för barnet. Problemet är, om det uppstår meningsskiljaktighet mellan god man och offentligt biträde, att den gode mannen kan begära åldersbedömning, även om offentliga biträdet inte gör det. Migrationsverket ersätter emellertid inte gode mannen för dennes utlägg, utan en sådan begäran måste komma från det offentliga biträdet. Det har förekommit att åldersbedömningar, på initiativ av gode mannen, gjorts och getts in till Migrationsverket av gode mannen (eller i värsta fall av undersökande läkare/tandläkare). I en del fall har mycket tveksamma metoder för åldersbedömning använts. Det kan leda till förödande resultat för klienten.
Frågan är också: Om en åldersbedömning ges in hur bedöms den då av Migrationsverket?
Socialstyrelsen har genomfört en systematisk översikt över de metoder som finns för att göra ålderbedömningar. Dessutom har en etisk analys, utifrån användande av medicinska ålderbedömningar i asylprocessen, genomförts. I dessa rapporter har Socialstyrelsen uttalat att det finns stora osäkerheter med medicinska åldersbedömningar, vilket kan leda till att barn nekas det skydd det har rätt till enligt nationell lagstiftning och internationella konventioner.
Svenska barnläkarföreningen har hittills ansett att radiologiska åldersundersökningar av asylsökande barn i övre tonåren är ovetenskapliga och har uppmanat sina medlemmar att inte göra sådana.
Det finns dock ett flertal fall där Migrationsverket och Migrationsdomstolen gått på de åldersbedömningar som har genomförts, när de är till den sökandes nackdel.
Samtidigt har Migrationsverket också konstaterat att de medicinska åldersbedömningar som läkarna har lämnat till verket har haft ett lågt bevisvärde. Trots detta informerar man fortsatt de sökande om att man kan göra sådana åldersbedömningar och lämna in som bevisning.
Hur hänger allt detta ihop?
Och vad är då alternativet? Jo handläggaren hos Migrationsverket, som inte sällan är en relativt nyanställd ung person, gör en okulär bedömning av vederbörandes ålder. Det är alltså inte ens en mer erfaren beslutsfattare som gör dessa bedömningar. Beslutet om åldern fattas på uppgifter av handläggaren och dennes iakttagelser. Ibland skrivs åldern upp med 1-2 år för att den sökande, innan beslut fattas, ska hinna fylla 18 år och därmed lättare kunna utvisas. En sådan bedömning anses uppenbarligen av Migrationsverket inte ha ett lågt bevisvärde. Ofta står sig Migrationsverkets bedömning även i Migrationsdomstolen.
Här står man som offentligt biträde många gånger villrådig. Vad är det bästa för klienten? Kan man – med åberopande av att det anses föreligga synnerliga skäl – begära en åldersbedömning för att styrka klientens uppgifter? Hur kommer Migrationsverket och Migrationsdomstolen att se på en sådan bedömning, när den talar till den sökandes fördel? Anses den då ha ett lågt bevisvärde?
Dessutom, för att ytterligare bidra till förvirringen på området, är det nu en promemoria från Justitiedepartementet ute på remiss, bl a till Advokatsamfundet, som föreslår att en åldersbedömning ska göras tidigare i asylprocessen, än vad som hittills skett, och att Migrationsverket ska fatta ett tillfälligt beslut om åldern. Beslutet ska kunna överklagas. Den sökande ska, innan beslut fattas, erbjudas att genomgå en medicinsk åldersbedömning Migrationsverket ska också, enligt förslaget, informera den sökande om att konsekvensen av ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning kan bli att han eller hon bedöms ha fyllt 18 år.
Så här målar man in den sökande i ett hörn. Genomgå en medicinsk åldersbedömning, som i och för sig har ett lågt bevisvärde och som är osäker ur vetenskaplig och medicinskt synpunkt, annars bestäms din ålder till 18 år.
Av promemorian framgår att Rättsmedicinalverket genomför medicinska åldersbedömningar inom ramen för brottmålsprocessen på förfrågan från bl.a. åklagare och polis. Sådana görs i dag genom tandröntgenundersökningar. Det är sådana undersökningar som Socialstyrelsen således anser inte kan leda till säkra bedömningar av vederbörandes ålder. Trots detta har HD (Högsta domstolen) i en dom som meddelades den 11 juli 2016 (mål nr B 1346-16) uttalat att, en tandmognadsundersökning som är gjord på det sätt som skett i det aktuella målet, och som grundar sig på tänder som är fullt utvecklade, utgör ett användbart underlag för påföljdsbestämningen när den tilltalades ålder är oklar. Här rörde det sig förvisso om utvecklingen av de s k visdomständerna, men icke desto mindre användes en metod som enligt Socialstyrelsen ändå är osäker.
Remissvaren vad gäller Justitiedepartementets promemoria ska vara inne hos departementet senast den 23 november och de nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj 2017.
Regeringen har gett Rättsmedicinalverket i uppdrag att utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och omedelbart öka förmågan och kapaciteten på detta område, samt att utveckla sin förmåga att genomföra medicinska åldersbedömningar inom ramen för brottmålsprocessen. Uppdraget ska genomföras efter samråd med Migrationsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och Socialstyrelsen, och senast den 15 november 2016 ska Rättsmedicinalverket redovisa hur medicinska åldersbedömningar görs och, inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd, beskriva hur sådana ska genomföras över tid och processen för dessa. I mina ögon handlar det inte så mycket om att åldersbedömningarna ska var så säkra att alla aktörer kan anse dem ha ett tillräcklig högt bevisvärde och vara etiskt godtagbara, utan mer om kapacitet. Självklart kommer det att bli en hög belastning på Rättsmedicinalverket om alla ensamkommande barn ska genomgå åldersbedömningar i deras regi.
I en skrivelse den 14 juni 2016 har Rättsmedicinalverket angett att myndighetens utgångspunkt i arbetet med metodval är att genomföra medicinska åldersbedömningar med hjälp av tandmognadsbedömning, undersökning av knä med magnetkamera och i vissa fall även röntgen av hand eller handled.
I studien som nämns ovan har Socialstyrelsen konstaterat att aktuell forskning visar att undersökning med magnetkamera kan minska risken för att barn bedöms som vuxna jämfört med traditionell röntgen samt att åldersbedömningar med icke radiologiska metoder saknar vetenskapligt stöd. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att fördjupa kunskapen om magnetkameraundersökning som metod för medicinska åldersbedömningar av 18-årsgränsen inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och brottmålsprocessen. Utgångspunkten för uppdraget är att metoden ska vara vetenskaplig, tillförlitlig och etisk. Socialstyrelsen ska lämna en delrapport senast den 30 april 2017 och slutredovisa uppdraget senast den 30 november 2017.
Så var står vi offentliga biträden i detta? Det finns en stor osäkerhet kring vad som är vetenskap och beprövad erfarenhet vad gäller åldersbedömningar. Trots detta ska RMV börja genomföra sådana undersökningar. Det finns förslag på ändring av lagstiftningen som ska träda i kraft 1 maj 2017, som innebär att de asylsökande kommer att känna sig tvingade att genomgå åldersbedömningar. Socialstyrelsen har fått ett uppdrag att fördjupa kunskapen kring åldersbedömningar och ska lämna en delrapport den 30 april 2017.
Någonstans haltar detta i mina ögon och öron. Dessutom, vad säger Advokatsamfundet om detta? Och slutligen hur ska vi offentliga biträden förhålla oss till detta? Situationen och rättsläget är synnerligen förvirrat. Man kan bara hoppas att Rättsmedicinalverket, Socialstyrelsen, Migrationsverket och Advokatsamfundet bringar klarhet i detta så att vi som jobbar med dessa frågor dagligdags vet hur vi ska förhålla oss och agera, allt till klientens bästa.