När Socialstyrelsen den 1 januari 2010 tog över tillsynen av socialtjänsten införlivades alla socialkonsulenter på länsstyrelserna till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter. Från 15-20 personer kom dessa enheter att bestå av 50-60 personer. Vem som helst kan förstå att detta innebär att verksamheten fick växtverk.
När den nya patientsäkerhetslagen kom innebar detta att man fick nyanställa och bilda en helt ny enhet för att hantera alla ärenden som togs över från HSAN. Ett av problemet var naturligtvis att många av dem som anställdes inte hade någon erfarenhet av tillsynsarbete.
När man avskaffade disciplinpåföljderna (Varning och Erinran) och flyttade de anmälningsärenden som härrörde från patienter och anhöriga från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och lade dem på Socialstyrelsen, marknadsfördes detta som en förbättring för patienterna och för patientsäkerheten.
På Socialstyrelsens hemsida kan man läsa att det nya systemet inte kommer att bli någon nackdel för patienten, tvärtom. Enligt den nya lagen ska patienten få information om en vårdskada inträffat, och besked om vad vårdgivaren gör för att det inte ska kunna hända igen. Patienten kan anmäla sina klagomål till Socialstyrelsen. Anmälaren har rätt att ta del av det som tillförts ärendet och ska, innan ärendet avgörs, ges möjlighet att lämna synpunkter på detta. Både den som anmäler och den som blir anmäld ska ges möjlighet att ta del av utredningen, yttra sig och bidra med eget material innan Socialstyrelsen tar något beslut.
Visst låter det bra, men hur har det blivit i verkligheten?
Nu efter drygt ett år kan man konstatera att det blivit raka motsatsen. Socialstyrelsen fick ta över alla ärenden som den 1 januari 2011 låg oavslutade hos HSAN. Det rörde sig om ca 2000 aktiva ärenden som Socialstyrelsen tog över. Varje år tog HSAN emot ca 5 000 ärenden som var anmälningar från patienter och anhöriga. Denna mängd ärenden torde inte minska med den nya lagstiftningen, tvärtom.
10 månader efter att patientsäkerhetslagen trätt i kraft hade Socialstyrelsen 6 000 ännu inte avklarade ärenden på sitt bord. Då fanns det också öppna ärenden som anmälts till HSAN redan 2009. Dessa händelser som anmälts hade alltså inträffat för mer än två år sedan. I Dagens Medicin i oktober 2011 kunde man läsa att Socialstyrelsen januari-oktober 2011 fått in 7 660 ärenden. Det är således uppenbart att Socialstyrelsen håller på att drunkna i alla anmälningsärenden.
Socialstyrelsen själv menar att tillsynen blir lidande av alla anmälningsärenden. Detta synsätt har tyvärr alltid varit förhärskande inom myndigheten, dvs att anmälningar från patienter och anhöriga inte är ”riktig tillsyn”, utan något nödvändigt ont. Under HSAN:s tid hänvisade man med förkärlek dessa anmälare till HSAN. Bemötandefrågor, menade man, skulle handläggas av Patientnämnderna. Socialstyrelsen skulle ägna sig åt den ”finare”tillsynen, i form av egeninitierade projekt mm. Var man skulle få kunskapen om var bristerna fanns funderade man inte så mycket över. Naturligtvis visste väl Socialstyrelsen bäst var tillsynsinsatserna skulle sättas in. Patienter och anhörigas synpunkter var inte så mycket att lägga vikt vid, utan betraktades mest som kverulans.
Mot bakgrund av uttalandet från Socialstyrelsens representanter om att tillsynen blir lidande av alla anmälningsärenden verkar det som att samma syn på patientanmälningar kontra tillsynen härskar inom Socialstyrelsen i dag. Problemet för patienterna i dag är emellertid att HSAN, som dock utredde de anmälningar som kom in, inte längre finns i denna form. Det är hos Socialstyrelsen man ska framföra klagomål mot vården. Någon annan instans har man som patient inte att vända sig till. Till detta hör att Socialstyrelsen av lagstiftaren givits frihet att själv välja vilka anmälningar som ska utredas.
Många av våra klienter hör av sig till oss och klagar på att anmälningar som ges in till Socialstyrelsen från patienten och anhöriga inte blir handlagda. Journaler som begärs av Socialstyrelsen från vårdgivaren lämnas inte ut och Socialstyrelsen gör inte något åt det, trots att man har möjlighet att förelägga en vårdgivare vid vite att både svara Socialstyrelsen och att lämna ut journaler.
Handläggarna själv vittnar om att klagomålen är berättigade. Många slutar och hänvisar anmälarna till sina chefer.
I Dagens Juridik 2011-09-07 kan man läsa om att JO kritiserat Socialstyrelsen för långsam handläggning. I det fallet rörde det sig om ett legitimationsärende och inte om tillsyn. Tydligen är emellertid situationen, vad gäller handläggning av olika ärenden, lika dålig på hela myndigheten.
Samtidigt läggs nya uppgifter på Socialstyrelsen, trots att man uppenbarligen inte klarar av dem man redan har.
På Socialstyrelsens hemsida bland FQA angående den nya lagstiftningen anger myndigheten att man har anställt extra resurser under de första sex månaderna. Det är emellertid, enigt Socialstyrelsen, viktigt att komma ihåg att; ”den första tiden är en övergångsfas då den nya verksamheten byggs upp. Detta kan innebära att man får vänta en stund i telefonkö innan man kommer fram till en handläggare. Det kan också innebära att handläggningstiderna blir längre. ”
Jo– att handläggningstiderna har blivit längre är ett faktum. Att handläggningen också har blivit av sämre kvalitet än tidigare torde man också kunna konstatera.
När lagstiftningen ändras inom hälso- och sjukvårdens område är det Socialstyrelsen, som normgivande myndighet, som ska ge ut föreskrifter och vid behov handböcker. Ofta ligger man efter även med detta arbete.
Man kan nog med fog säga att Socialstyrelsen i dagsläget inte förmår klara av sitt uppdrag!
Ewa Wressmark, advokat