Ett år efter IVO – Vad hände?
Minskad rättssäkerhet för både patienter och sjukvårdspersonal
Bakgrund
Vid årsskiftet 2010/2011 avskaffades möjligheten för HSAN att utdela disciplinpåföljder (erinran och varning) till sjukvårdspersonal som inte utfört sitt arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Därmed avskaffades också såväl patienternas som personalens möjlighet att få domstolsprövning av om det skett någon felbehandling av patienten. HSANs beslut kunde överklagas till Förvaltningsrätten.
Från årsskiftet 2010/2011 tog Socialstyrelsens över ansvaret för att utreda klagomålsärenden från patienter. HSANs uppgift begränsades till att avgöra ärenden om deslegitimering, prövotid och förskrivningsrätt. En ny Patientsäkerhetslag trädde i kraft, som bl a innebar att Socialstyrelsens beslut vad gällde klagomålsärenden inte kunde överklagas!
I juni 2012 beslutade Socialdepartementet att tillsätta en utredning om hur framtidens tillsyn över hälso- och sjukvården skulle se ut och vem som skulle ansvara för den.
Redan i januari 2007 sammanfördes tillsynen över hälso- och sjukvården och socialtjänsten till Socialstyrelsen. Redan då framfördes tanken att en ren tillsynsmyndighet skulle bildas och att denna skulle brytas ut från Socialstyrelsen. Utredningen 2012 kom fram till att en ny tillsynsmyndighet skulle bildas.
Den 1 juni 2013 startade IVO (Inspektionen för vård och omsorg) sin verksamhet. Syftet var en effektivare myndighet, som skulle stå fri och självständig från den normerande och regelskapande myndigheten.
Hur blev det då?
Så här ett år efter att den nya organisationen satts i sjön kan konstateras att: Ingenting blev bättre för någon!
2012 kritiserade JO (Justitieombudsmannen) Socialstyrelsen för långsam hantering av klagomål. JO menade att en privatperson som får vänta 1 år och 7 månader på ett beslut, får vänta alldeles för lång tid.
Kritik mo Socialstyrelsens sätt att skötta tillsynen riktades även från andra håll.
När Socialstyrelsen tog över klagomålsärendena från HSAN hade myndigheten ca 600 oavslutade ärenden och man tog över ca 2 300 oavslutade ärenden från HSAN. Varje månad inkom ca 500 nya ärenden. Socialstyrelsen skulle ta till ”krafttag” för att minska ärendebalansen.
När IVO tog över tillsynen, tog man även över alla oavslutade ärenden från Socialstyrelsen. I oktober 2013 hade IVO ca 7 000 oavslutade ärenden. Handläggningstiderna är i mer än en fjärdedel av ärenden över 1 år. Dessutom utreds inte en femtedel av ärendena i sak. Detta trots att målsättningen är att 75 % av ärendena ska avgöras inom sex månader, och alla inom ett år.
Stadskontoret har till uppgift att granska bl a IVOs effektivitet. Där har man föreslagit att Patientnämnderna, som finns i landstingen, ska ta över klagomålsärendena och IVOs utredningar ska inrikta sig på allvarliga missförhållanden och riskpersoner inom sjukvården.
Patientnämnderna slår emellertid ifrån sig och menar att detta strider mot Patientsäkerhetslagens intentioner, nämligen att skydda patients ställning. Patienternas möjlighet att få sin sak prövad i en oberoende instans skulle minska och missnöjda patienter skulle sannolikt sakna förtroende för en utredning som utförs av det landsting som de klagat på. Dessutom kan fortfarande inte besluten överklagas och prövas i domstol.
Det IT-system som kritiserades hos Socialstyrelsen, ser likadant ut hos IVO. Fortfarande riktar Stadskontoret kritik mot detta och konstaterar att samma brister, som framfördes mot Socialstyrelsen, kvarstår mot IVO.
Handläggningstiderna är lika långa. Ärendebalansens har ökat. Rättssäkerheten har inte förbättrats!
Sammanfattning
Det kan konstateras att ingenting har blivit bättre med en ny tillsynsmyndighet. Tvärtom.
Tidigare var det inte riktigt ”rumsrent” hos Socialstyrelsen att utreda klagomål från enskilda. Det var Lex Maria ärenden och de egna initiativärendena som hade högst status. Tyvärr kan man konstatera att samma syn verkar råda på den nya myndigheten, och hos Stadskontoret. Det är i och för sig inte konstigt för majoriteten av personalen från Socialstyrelsens sex tillsynsenheter har gått över till IVOs sex tillsynsenheter. Personer, organisation och inställning är kvar. Myndigheten har bara bytt namn.
Dessutom kvarstår fortfarande de rättssäkerhetsbrister som det innebär att varken patienterna/anmälarna eller personalen/de anmälda kan överklaga IVOs beslut. Om IVO riktar kritik i något avseende kan således inte detta prövas i någon domstol. Detta måste strida mot EU-principerna. Rätten till en rättvis rättegång och att få sin sak prövad i högre instans.
I dag ser jag det som meningslöst för patienter att anmäla felbehandlingar/missförhållanden till IVO. Man får vänta länge på sitt beslut och frågan är vilken kvalitet utredningarna får när man, för att försöka nå sin målsättning vad gäller handläggningstiden, försöker forcera fram beslut i ärendena. Dessutom ärenden som man egentligen inte tycker är meningsfulla att utreda.
Framtiden
Nu ska en särskild utredare, som ännu inte är utsedd, se över IVOs hantering av klagomålsärendena. Direktivet är att hitta former för att förenkla hanteringen med klagomålsärendena och att hitta ett system som i högre grad kan ge patienter och deras närstående svar på vad som inträffat och varför. Vackra tankar! Men frågan är om de kan förverkligas, eller om rättssäkerheten för patienterna och deras möjlighet att framföra klagomål ytterligare kommer att försämras.
Den 1 januari 2015 träder en ny Patientlag i kraft. Syftet med lagen är att stärka och tydliggöra patientens ställning och att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Det finns inte mycket nyheter i lagen. Mycket är hämtat från Hälso- och sjukvårdslagen och Patientsäkerhetslagen. Framtiden får utvisa om den nya lagen kan förbättra patientens ställning i hälso- och sjukvården.
Jag är tyvärr skeptisk!