Nu är jag så pass gammal (55) att det har börjat klarna för mig att jag har färre år framför mig än bakom. Sannolikt så alltså. Inte minst påminner kroppen mig om detta med bland annat stelare leder och ointresse för de senaste apparna eller influensers matlagningsprogram. Men även genom att det för mig och för människor omkring mig sker sådant som jag inte hade en tanke på förut. Jämnåriga drabbas av för tidig död eller anhörigas död eller allvarlig sjukdom såsom cancer och demens. Föräldrar i 80-årsåldern som tycker det är svårt att navigera i samhället även bland sådant som de var helt pålästa om tidigare under livet. En väninnas mamma har på kort tid sjunkit in i en demens som helt och hållet tagit sitt grepp om henne.
Man blir ju perplex! Vad gör jag nu? Plötsligt måste man hantera en ny situation, en händelse, som, om man tänkt efter före, hade varit mycket lättare att hantera om man hade förberett sig för det. Eller i varje fall hade haft information och kännedom om i förväg. Jag menar att det saknas en typ av privat juridisk krisberedskap hos de flesta av oss.
En vän till mig hade föräldrar som började inse behovet av att förbereda sig för sämre mentalt tillstånd och såg till att ordna med en framtidsfullmakt för det fall det skulle finna behov av en sådan i framtiden. Det föranledde viktiga och givande samtal inom kärnfamiljen om framtida boende, kontakt med sjukvård och kommun samt ekonomi och arv. De pratade även om kostnader kring begravning och önskemål kring begravningsplats. Min vän berättade att det kändes som ett väldigt viktigt samtal men att det också var känslomässigt jobbigt. Är det inte konstigt att frågor om ålderdom och död är så stigmatiserade? Det är nog för att frågorna är så nära oss själva och kräver en hel del av oss människor att prata om obehagliga saker och att dessutom lägga på juridiska ”kalla” aspekter som för att känslor inte riktigt får plats.
Jag kommer att tänka på att Tage Danielsson lär ha sagt så här. ”Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt – så måste man se upp!”
När jag reflekterar över dessa frågor får jag en vision om att alla vuxna skulle behöva se till att ha en juridisk beredskap för livets utmaningar. Det finns fler utmaningar än ålderdom och död (t.ex. äktenskap och separation, vårdnad, sjukdom, funktionshinder), men om jag ska lista en del frågor som dykt upp i min medvetenhet på senare tid så ser den ut så här.
- Vad får jag hjälpa mina gamla föräldrar med när de är friska?
- Vad får jag hjälpa mina gamla föräldrar med när de börjar få svårigheter och ber om hjälp för att de missar bokade tider, betala räkningar, låsa dörren?
- Vem hjälper dem att byta boende?
- Får jag hjälpa dem att deklarera? Sälja bilen? Köpa eller sälja aktier?
- Hur får jag läkaren att prata med mig när mina föräldrar ber mig ringa för rådgivning å deras vägnar?
Andra frågor som dykt upp har handlat om arv och testamente. Vilket av de fyra barnen ska få ärva gården och hur gör vi för att det ska bli rättvist för de andra tre? Hur säkrar vi att arv går till rätt personer i en bonusfamilj?
Visst behandlas juridik inom samhällskunskapen i grundskolan. Det tillhör ju allmänbildningen att veta vad en lag är, hur lagar kommer till och hur domstolsväsendet fungerar. Principen om att alla är lika inför lagen till exempel. Vilken tioåring som helst känner till Barnkonventionen idag! Men vem minns egentligen vad juridiken säger när man står inför en situation som man inte tänker så mycket på skulle kunna drabba en själv? När man upptäcker att man själv eller en anhörig inte längre kan ta hand om sig själv?
Var och en behöver kunna bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person.
Det går faktiskt att tänka efter och läsa på själv – det finns många självhjälpsböcker på biblioteket – och prata om de här frågorna med sin partner och med sina föräldrar, inom familjen. Att ha en beredskap så man slipper söka juridisk hjälp när krisen redan inträffat. Samtal om döden, sjukdomar, ålderdomsrelaterade frågor kan hanteras i förväg om vi bara vågar prata om det och inte stigmatiserar ämnena.
Det finns sätt att förebygga krångligheter och oklarheter i framtiden, men de är inte alltid så lätta att förstå. Därför menar jag att fler borde kontakta bank, läkare, apotek, kommun eller kanske allra smidigast, en advokat, för att få rådgivning och en överblick samt hjälp med att förbereda det man behöver. En advokatbyrå kan hantera alla dessa förberedelser och erbjuda individuellt formulerade och rättsligt vattentäta fullmakter, framtidsfullmakter, testamenten, rådgivning om ansökan om god man eller förvaltare. Jag personligen tycker att det finns något vackert och värdigt i att våga ta tag i dessa frågor.
Se till att dina anhöriga slipper framtida tvister och att du själv och dina anhöriga får en juridisk beredskap för livet. Kontakta mig eller mina kollegor på Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB. Vi har kontor i Helsingborg, Landskrona, Limhamn och Skurup.
– Biträdande jurist Pernilla Berlin
