Den här texten innehåller mycket egna åsikter baserade på personliga erfarenheter och människosyn och är tänkt att få läsaren att reflektera över rättssäkerheten i svensk rättsskipning och hos rättsväsendet.
Medeltidens folkdomstolar
Medeltidens folkdomstolar var lokala rättsinstanser där befolkningen själv deltog i rättskipningen. Dessa domstolar var ofta kopplade till byalag eller häradsting och spelade en central roll i det feodala rättssystemet. Rättsskipningen grundades på sedvanerätt och muntliga vittnesmål, och straffen varierade från böter till landsförvisning eller kroppsstraff. Folket hade stor makt i beslutsfattandet, och domarna kunde fattas genom konsensus eller röstning. Med tiden ersattes folkdomstolarna av mer centraliserade rättssystem, detta skedde av flera skäl som till exempel att kungar och ledare för landet ville stärka sin makt. Ytterligare anledningar var att folkdomstolarna ofta byggde på muntliga traditioner och sedvanerätt, vilket ledde till inkonsekventa domar och en betydande rättsosäkerhet. I vissa fall ledde folkdomstolarnas beslut till stora orättvisor, exempelvis genom lynchjustis dvs en rättskipning som åsidosätter lagen och rättsordningen, vilket innebar ett allvarligt övergrepp mot den anklagade. Folkdomstolarna kunde också påverkas av starka lokala makthavare. Staten ville förhindra sådana risker genom att ta över rättskipningen.
Även om folkdomstolarna försvann så stadgas det i regeringsformens 1 kap 1§ att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”, samt att den offentliga makten utövas under lagarna vilket bidrar till ett rättssäkert system, eller gör det verkligen fortfarande det?
Oskyldighetspresumtionen
1995 blev oskyldighetspresumtionen lagfäst i Sverige genom införandet av Europakonventionen emellertid hade detta varit en del av rättstraditionen under århundranden dessförinnan.
Oskyldighetspresumtionen innebär att var och en som blivit anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts. Det ska således utgås från att alla misstänkta är oskyldiga till dess motsatsen är bevisad. En av de viktigaste funktionerna är att förhindra att personer döms till ansvar för brott de inte har begått. Att en oskyldig döms drabbar främst den enskilde. Men det innebär också att den verklige gärningsmannen fortsatt går fri.
Fungerar oskyldighetsprincipen fortfarande i Sverige?
Ja, när det kommer till de rättsinstanser som har att pröva om en misstänkt verkligen begått det brott han eller hon är misstänkt för fungerar det relativt bra men jag är mer tveksam till om gemene man är införstådd med detta.
Många gånger rapporterar media intensivt om uppmärksammade rättsfall, ofta långt innan förundersökningen är slutförd och en stämningsansökan är inlämnad till tingsrätten. Det blir mycket gissningar och spekulationer som sprids av medier vilket i sin tur leder till ännu fler spekulationer och gissningar ofta på sociala medier och på webbsidor som till exempel Flashback. Ofta drar man sig inte heller för att peka ut personer med namn, adress och annat som kan identifiera personen som misstänks (inte sällan pekas dessutom fel person ut) och därefter börjar kommentarerna att flöda in oftast baserade på känslor och inte på kunskap om lag och rätt.
Kommentarer som handlar om att personen ska låsas in och nyckeln ska kastas, att det alltid handlar om personer med utländsk härkomst och att dessa ska kastas ut ur Sverige. Det kan också vara fråga om att de borde kastreras eller plågas på ett eller annat vis. Många kommentarer ger uttryck för att den misstänkta personen ska torteras på olika sätt. Det påminner om de gamla medeltidslagarna, om skampålen där sociala medier ofta utgör själva skampålen. Dessutom utgår många från devisen ”ingen rök utan eld”.
Informationsunderskottet är oftast mycket stort, mediers rapportering eller det som framgår i en dom är bara en liten del av det som ligger till grund för åklagarens beslut att stämma eller lägga ner en förundersökning, eller för den delen domstolens val att fria eller fälla den misstänkte.
Inte blir det bättre om, eller när en person blir dömd och en påföljd ska dömas ut. Inget straff tycks vara hårt nog, domstolarna är för veka, vi har för låga straff och framför allt har de dömda det alltför bra i fängelset, ja till och med bättre än våra pensionärer på äldreboendet. Detta trots att merparten av tyckarna troligen aldrig har satt sin fot på ett fängelse eller behövt få en påföljd verkställd. Inte ens när det kommer till barn underlåter folket att döma och önska hårdare straff.
”Är man stor nog att skjuta någon är man stor nog att ta straffet” – nej det stämmer faktiskt inte. De längtar fortfarande efter sin mamma kan jag tala om. Ofta har de här barnen fastnat i ett nät där de inte kan eller vågar säga nej. Deras familjer eller deras egna liv hotas ofta av ”beställaren” till brottet, men detta vill folket i folkdomstolarna inte lyssna till, nej fram med medeltidslagarna bara.
Med detta sagt menar jag att oskyldighetspresumtionen inte finns inpräntat i människors medvetande trots att den är en mänsklig rättighet, inte förrän de själv eller någon anhörig plötsligt är den som blir misstänkt. Då blir det annat ljud i skällan.
Försvarsadvokaten
Som försvarsadvokat får jag ofta frågan om hur jag kan försvara kriminella. Faktum är att vi aldrig försvarar en kriminell gärning. Vi försvarar den misstänktes rätt till en rättvis rättsprocess och att oskyldighetspresumtionen följs.
Försvarsadvokatens roll är således avgörande för att förhindra att rättssystemet urartar till en ”folkdomstol”, där den åtalade döms på förhand av media, allmänheten eller politiska krafter snarare än genom en rättssäker och objektiv process.
Nedan följer några punkter om en försvarsadvokats roll
- Försvarsadvokaten ser till att klientens rättigheter respekteras genom hela rättsprocessen.
- Försvarsadvokaten säkerställer att bevisprövning sker enligt lagen och inte baseras på emotionella eller politiska stämningar
- Försvarsadvokaten argumenterar för att en objektiv och balanserad bedömning ska göras i domstol, oavsett allmänhetens åsikter.
- Försvarsadvokatens uppgift är också att ifrågasätta och belysa eventuella brister i åklagarens bevisföring. Ingen ska dömas på en bristfällig utredning.
- En försvarsadvokat är vidare en viktig motvikt till påtryckningar från politiska grupper, aktivister eller sensationslystna medier som kan försöka påverka rättsprocessen.
- Försvarsadvokaten lär känna människan bakom brottet och värnar dennes rätt till integritet och respekt.
Genom att försvarsadvokaten upprätthåller rättssäkerheten och ser till att en rättvis process följs, fungerar den som en viktig barriär mot folkdomstolar och masshysteri inom rättsväsendet. I dag mer än någonsin tidigare är det viktigt att upprätthålla den barriären.
Slutligen ska påpekas att det också är brottsligt att köra för fort, cykla mot rött eller inte använda blinkers. Att skrika eller förolämpa någon på allmän plats eller vara alltför berusad offentligt kan vara straffbart. Att sprida falska rykten eller skriva nedsättande saker om någon på sociala medier kan räknas som förtal, allt detta är brottsligt enligt Sveriges rikes lag – frågan är finns det någon vuxen person som aldrig begått ett brott? Varför anses vissa brott vara okej att utföra medan andra inte är det?
För allas säkerhet måste vi slopa folkdomstolarna och överlåta åt våra domstolar att döma.
Diana Saelöen
Advokat
