För ett par veckor sedan kunde man läsa i flera tidningar om Ebba som berättade om hur hon hade lånat ut sin bil till en vän. Hennes vän hade åkte in i en trafikkontroll när vännen framförde Ebbas bil. Då det visade sig att Ebbas vän hade flera skulder hos Kronofogdemyndigheten tog Kronofogdemyndigheten bilen i beslag. Ebba kunde enligt media visa att hon hade både besiktningsprotokoll och registreringsbevis på bilen men det räckte inte för att beslaget skulle hävas.
Varför?
Utgångspunkten är att den som har en bil i sin besittning, det vill säga i sin kontroll, förmodas, eller presumeras som man brukar säga, vara ägare av bilen. För att äganderättspresumtionen ska brytas krävs att det kan anses styrkt att egendomen, i detta fall bilen, inte tillhör gäldenären, det vill säga Ebbas vän. Eftersom Ebbas vän hade bilen i sin kontroll och vännen hade skulder hos Kronofogdemyndigheten kunde bilen tas i beslag för att täcka vännens skulder eftersom det ansågs att Ebba inte hade styrkt att bilen var hennes. Lagstiftningen ser ut så för att ingen ska kunna undvika att betala sina skulder genom att köpa exempelvis en bil och ha en bulvan som står som ägare på den.
…och varför?
Varför räckte det då inte att Ebba kunde uppvisa registreringsbevis och besiktningsprotokoll eller för att hon skulle anses vara ägare till bilen? Jo men det är ju just så som en del har gjort för att undvika att betala sina skulder hos kronofogden och grunden till att bestämmelsen finns. Det är för lätt att kringgå lagen om man kan lämna extranycklar, registreringsbevis och besiktningsprotokoll hos någon för att det ska anses tillräckligt att den personen är bilens rättmätige ägare. Därför behövs det något mer och det är de sammanlagda omständigheterna i det enskilda fallet som är avgörande. Dessa sammanlagda omständigheter är utvecklade genom praxis och doktrin(1). Något mer kan möjligtvis vara att Ebba har betalat parkeringar för bilen över tid och att parkeringarna kan knytas till hennes adress, ett inte oöverstigligt krav får man väl ändå säga. För vem parkerar inte sin bil nära sitt hem? En ytterligare omständighet som Ebba kanske skulle kunna åberopa som bevis för att hon är den faktiska ägaren är till exempel att det finns vittnen (så som grannar eller arbetsgivare) som kan intyga att hon har skjutsat vänner eller kört bilen till jobbet eller till exempel till förskolan över perioden som man hon har ägt bilen.
Dessa rättsliga principer har gällt mycket länge och gäller som sagt till stöd för tolkningen av bestämmelsen som återfinns i Utsökningsbalken (UB) 4 kap 18 §(2) . Detta är alltså ingenting nytt som den nuvarande regeringen har lagstiftat om.
Ebba överklagade Kronofogdemyndighetens beslut till Tingsrätten i Malmö (Tingsrätten) som prövade frågan. Tingsrätten fastställde Kronofogdemyndighetens beslut i Ä 14302–24. Som skäl för sitt beslut att avslå Ebbas överklagande angav Tingsrätten sammanfattningsvis att det i och för sig förekom vissa omständigheter som talade för att Ebba hade haft bilen i sin besittning samt stått för kostnader för den men att hon inte hade visat att hon hade förvärvat bilen med äganderätt.
Ebba anförde att hon hade registreringsbevis och hade betalat parkering för bilen samt hade besiktigat den. Hon anförde även att vännen endast hade lånat bilen för att hans egen bil hade gått sönder.
Kronofogdemyndigheten anförde som skäl för sitt beslut att ”Om det inte genom de yttre omständigheterna är uppenbart att egendomen inte tillhör gäldenären, t.ex. när egendom har lämnats till en hantverkare för reparation, krävs som regel att tredje mans anspråk styrks med skriftliga bevis såsom depositionsavtal, pantavtal eller nyttjanderättskontrakt” (3) . Det kan konstateras att i varje fall två förhållanden talade emot att Ebba var den verkliga ägaren, anser jag; nämligen att vännen hade både original- samt reservnyckeln till bilen och att Ebba först besiktigade bilen efter det att den hade beslagtagits.
Personligen tycker jag att det är ett allt för högt krav att ställa på den enskilde. Dessutom kan man fråga sig vad ett nyttjanderättsavtal egentligen bevisar. Om man vill kringgå lagen så är det ju enkelt att upprätta ett nyttjanderättsavtal. Bevisning så som parkeringskvitton utanför den egna bostaden och omständigheter som hur länge egendomen har lånats ut och varför måste kunna föras i bevisning för att bryta (den ovannämnda) presumtionen. En annan omständighet som kunde ha förts i bevisning var det förhållande att vännen enligt uppgift hade lämnat sin bil till reparation och att det var anledningen till att vännen under tiden lånade Ebbas bil. Sammantaget är sådana subjektiva förhållanden, enligt min mening, svårare att föra i bevisning än ett nyttjanderättsavtal som den enskilde kan ta fram ur skrivbordslådan om behov skulle uppstå.
Förverkandelagen. Nya bestämmelser som inte har funnit användning i Ebbas ärende.
Ovan nämnda bestämmelse i utsökningsbalken och Ebbas beslagtagna bil verkar, på vissa håll, ha blandats ihop med de nya bestämmelserna om förverkande av egendom som förmodas härröra från brottslig verksamhet. Den nya förverkandelagen(4) trädde i kraft den 8 november i år. Förverkandelagen stipulerar att det är tillräckligt för att polis och åklagare ska kunna ta tillgångar i beslag från enskilda om det är sannolikt att tillgångarna härrör från brottslig verksamhet. Ägaren av tillgången bör till exempel ha inkomster som står i proportion till egendomen. Om en ung studerande eller arbetslös person äger en lyxbil eller dyra klockor så får det anses som sannolikt att pengarna som använts för att köpa tillgångarna härrör från brott om personen inte kan förklara var pengarna kommer ifrån. Den enskilde åläggs en så kallad förklaringsbörda. Även barn och unga samt personer som agerat under en allvarlig psykisk störning omfattas, så vitt jag kan förstå, av bestämmelserna(5).
Förverkandelagen och dess nya bestämmelser ska alltså inte blandas ihop med det som hände Ebba.
DISCLAIMER
Denna skrivelse är av generell karaktär och ger i delar endast uttryck för författarens personliga åsikter. Innehållet i denna skrivelse gör inte anspråk på att vara uttömmande och bör inte utgöra substitut för juridisk rådgivning i ett enskilt ärende. För rådgivning gällande individuella lösningar kontakta en advokatbyrå.
Om Du har specifika frågor rörande denna skrivelse, eller önskar biträde i ett enskilt ärende, är Du även välkommen att kontakta våra jurister på Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB.
– Biträdande jurist Karina Stiernblad
________________________
1 Det vill säga genom domstolsavgöranden och även i juridiska böcker
2 Utsökningsbalken (1981:774). Bestämmelsen stipulerar följande. ”Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör annan” (min fetstil).
3 ” (Utsökningsbalken – en kommentar, Walin, Gregow m.fl., sjätte upplagan, s 158)”.
4 Det införs ett nytt 36 kap. i brottsbalken med rubriken Om förverkande av egendom och om företagsbot, Lag 2024:783.
5 En ny förverkandelagstiftning (Betänkande 2024/25:JuU3 Justitieutskottet) | Sveriges riksdag.
