Vill du och dina anhöriga samma med ditt Facebookkonto när du dör?
Numera umgås och interagerar människor med varandra lika mycket, om inte mer, på Facebook, Twitter, Instagram och andra sociala medier samt genom bloggar, än man gör i ”verkliga livet”. Cirka fem miljoner svenskar har ett konto på Facebook, nära 250 000 använder Twitter. Vi lägger ut vardagshändelser, foton av oss själv och av nära och kära, vi debatterar och offentliggör våra åsikter, berättar om vad som händer i vardagssituationer. Man kan redigera och ta bort sina inlägg, när något blivit fel. Men vad händer med våra konton på sociala medier när vi dör? Vad vill vi ska hända? Har vi pratat med våra anhöriga om detta? Detta kan vara en fråga som är lika viktig som den som handlar om vem som ska ärva våra ägodelar.
På Facebook eller Twitter kan en ”verifierad familjemedlem” begära att ett konto tas bort. Man kan också omvandla ett konto till ett minneskonto. Vad är en verifierad person? I princip är det en dödsbodelägare, som har tillåtelse från de övriga dödsbodelägarna att agera för dödsboets räkning. Det är ju naturligtvis viktigt att inte vem som helst kan begära att ett konto ändras eller tas bort.
Man kan själv meddela Facebook vad man vill ska hända med ens konto när man går bort. Vill man att kontot ska göras om till ett minneskonto eller tas bort permanent?
Instagram fungerar ungefär på samma sätt som Facebook och Twitter.
Självklart är det enklaste och bästa att man på något sätt tillkännager för sina anhöriga vad man vill ska hända med kontot när man dör. Man behöver kanske inte skriva in det i ett formellt testamente, men däremot kan man självklart skriva en viljeförklaring som uppfyller alla formella krav som ett testamente. Då är det också lämpligt att man skriver användarnamn och lösenord så att de anhöriga kan hantera kontot, även om Facebook menar att det bryter mot deras regler att logga in på någon annans konto. Men här får man se det juridisk. Han en person angett hur man ska hantera kontot efter hans/hennes död så har man också givit en ”fullmakt” till de efterlevande att hantera kontot.
Om man inte skrivit något om vad man vill ska hända med kontona på sociala medier kommer allt upphovsrättsskyddat material, som bilder på sociala nätverk, tillfalla dödsboet när man dör om det inte är lagrat på sajter som tar över upphovsrätten.
Självklart är det viktigt att man respekterar den avlidnes önskemål om hur kontot ska hanteras. Oavsett vad man själv vill så måste det vara den avlidnes önskemål som ska genomföras.
En av de största utmaningarna för framtiden är att skapa en större valfrihet för användarna när det handlar om att hantera information knuten till användaren efter dennes död. Lösningarna måste även ta hänsyn till de sörjandes olika behov.
Det finns som tidigare nämnts även en problematik kring äganderätt och digitalt arvegods. De närmaste ska ha rätt att slippa bli påminda om en bortgången anhörig, när de loggar in på olika sociala nätverk, samtidigt kanske andra i den avlidnes sociala liv har andra tankar och önskemål, t ex genom att minnas den avlidne personen genom t ex ett foto.
Det är alltså viktigt att tänka efter före och av den anledningen har det kommit ett flertal olika verktyg för att hantera detta, om man vill bespara sina anhöriga från att behöva kontakta vart och ett av de sociala medier man medverkar i. Det finns kanske dessutom ställen där man finns utan att anhöriga känner till det, och inte ska känna till det, t ex dejtingsajter m.fl.
En svensk version av ett digitalt testamente, webwill, startades för några år sedan och hade en bra grundidé, nämligen att var och en skulle kunna bestämma vad som skulle hända med nätlivet efter döden. Den tjänsten blev dessvärre nedlagd, men det finns ett antal andra aktörer som fortfarande är aktiva och troligen kan vi räkna med fler i framtiden.
En del av dem som t.ex ”Liveson” och ”deadsocial” låter dig sända hälsningar efter din död. Andra, som ”legacy locker”, Cirrus Legacy” och ”Secure safe”, låter dig spara inloggningsuppgifter och lösenord till efterlevande.
Den stora jätten Google, är ledande på området och använder sin s.k. Inactive Accounts Manager (även kallad google death). Tjänsten innefattar bl.a. Gmail, Google drive och googleägda tjänster som Youtube och Picasa.
Ett företag som många begravningsbyråer har samarbetat med är ”Aftercloud”, som via en fullmakt kunde stänga ner konton från ca 20 olika nätverk. Dock tycks det som om denna tjänst för närvarande är nedlagd.
Det är ett stort ansvar att ta på sig, och det kräver verklig fingertoppkänsla hos den som åtar sig uppdraget, att hantera den avlidnes önskemål om de olika kontona och samtidigt inte trampa någon av de efterlevande på tårna. Kanske är det därför många av dessa tjänster inte håller så länge.
För att förenkla det hela kan man gå utanför den digitala världen och göra såsom Fonus rekommenderar. Om du vill att dödsboet ska förfoga över dina konton kan du föra in detta i t.ex. Vita arkivet, som öppnas först efter din död. Man ska dock vara medveten om att Vita Arkivet, med sitt innehåll, efter din död tillhör ditt dödsbo även om du har utsett någon annan som kontaktperson och att ordna begravningen.
Vi står således inför ett seriöst problem och det kräver att vi tänker efter före. Idag är det enligt statistiken främst yngre samt äldre människor som har förberett sina digitala liv efter döden. Personer i medelåldern är klart underrepresenterade när det gäller den här typen av registrering uppger de bolag som driver dessa tjänster. Dock vill de inte uppge några siffror som anger exakt hur många användare de har.
Avslutningsvis är det således viktigt att du själv tar ansvar för din närvaro i cybern och i sociala medier efter din bortgång och att du förbereder för detta så långt det går och även informerar dina närstående om vilka önskemål du har. Och inte minst, ha alla dina användarnamn och lösenord nedtecknade så att de blir lätt åtkomliga för dina efterlevande.