Jag har länge varit särskilt intresserad av relationen mellan svensk rätt, vilken sägs ha sin grund utanför religionens ramar, och t.ex. islamsk rätt som sägs vara starkt präglad av religion. Är det självklart att svensk rätt tillämpas vid en äktenskapsskillnad mellan ett muslimskt par med hemvist i Sverige och såväl svenskt som utländskt medborgarskap? Om detta är mot deras vilja, var finns då religionsfriheten som det värnas starkt om i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och även i svensk grundlagsstiftning?
För mig är det en orimlig tanke att det inom ett land skall finnas olika rättssystem för personer med olika religion, vilket en del personer föreslagit. Detta skulle medföra stor orättvisa och rättsosäkerhet, men också problem t.ex. i förhållanden mellan en kristen och en muslim. Dock tror jag att det är viktigt att vi som jurister sätter oss in i framförallt islams familjerätt. I vårt mångkulturella samhälle kommer vi inte kunna undgå att få klienter med islamskt ursprung som vill göra rätt både genom att följa landets lagar (vilket en rättrogen muslim ska göra) och de rättsregler som följer av den islamska rättstraditionen.
I Sverige har staten det övergripande ansvaret för individen, medan Islam förespråkar en … ska vi säga patriarkalisk inställning där familjen står i centrum och mannen har försörjningsbördan. Detta får konsekvenser vid såväl bodelning vid äktenskapsskillnad, där kvinnan ofta får mer genom sk. Mahr, som vid ett arvsskifte där mannen är den som får mest. Dessa båda regler finns eftersom mannen har försörjningspliktens tunga ansvar. Detta är bara en av de skillnader mellan kristna och muslimer som det kan vara bra för oss jurister att känna till för att förstå de resonemang som kan föras med klienterna.
Vi måste vara neutrala när vi möter våra klienter och inte döma efter deras religion. Samtidigt måste vi kunna kombinera deras önskemål med det som är möjligt enligt svensk rätt. Kanske måste vi lära oss ännu mer om t.ex. den islamska familjerätten för att kunna råda klienten att föra in en lagvalsregel i familjerättsliga dokument. Det blir då upp till domstolen att vid en ev. tvist att döma enligt det lands lag som parten valt. I många fall kan det vara en stor fördel ffa för en kvinna att använda hemlandets lag. När det t.ex. gäller äktenskapsskillnad så är det svårt att enligt svensk rätt kräva underhåll från den före detta maken, medan detta är mycket vanligare i flera andra länder. Det har förekommit fall där mannen krävt att svensk lag ska gälla för att slippa försörjningsbördan, medan kvinnan hävdar att hemlandets lag ska gälla.
Det finns ett fåtal namnkunniga inom området i Sverige bl.a. jur dr Mosa Sayed, han har i svensk juristtidning 2013 sid 877 (http://www.svjt.se/svjt/2013/877) skrivit en mycket intressant artikel om ”Några aspekter på mångkulturensutmaningar — med särskilt fokus på islamisk rätt”. Denna artikel tog upp många av mina funderingar kring ämnet, bl.a. religionsfriheten, fördomarna, lagvalsmöjligheten (där förövrigt Michael Bogdan är min favoritguru), tolkningsproblem m.m.
Jag skulle vilja uppmana alla humanjurister, och andra av ämnet intresserade, att läsa Mosa Sayeds artikel, (det är bara att klicka på länken) och begrunda det skrivna. Det gav mig en lärorik och intressant kväll.
Diana Sälöen