Min kollega advokat Diana Saelöen skrev i sitt blogginlägg i oktober 2023 om Kvinnokonventionen i svensk asylprocess. Jag skulle vilja ta avstamp i hennes text för att diskutera mer om tillämpningen av internationell rätt inom området mänskliga rättigheter.
Genom en enkel sökning på Internet kan man bland annat hitta att FN rekommenderar den svenska regeringen att sprida kunskap om kvinnokonventionen så att tillämpningen kan stärkas. Var kommer denna rekommendation ifrån och vad har FN för rätt att lägga sig i vad svenska regeringen bör göra?
Som folkrättsjurist och statsanställd i 20 år har jag varit oerhört stolt över förtroendet att ha som yrke att handlägga myndighetsbeslut som berör individer. Jag har alltid värnat det ansvar som jag haft i de uppdragen. När jag frågat kollegor om hur de uppfattat vad mänskliga rättigheter egentligen är, har jag ofta fått till svar att det handlar om bemötande och värdegrund, ”flummiga” policys och att man måste ”tolerera” andra människor. Det gjorde mig ganska ledsen.
Jag menar att det inte är det som är kärnan i svaret på min fråga; vad är mänskliga rättigheter? Kärnan är att mänskliga rättigheter är en juridisk reglering av förhållandet mellan staten och individen; mellan dem som får och kan utöva makt och dem som kan utsättas för maktutövningen. Och nej, det handlar inte om tolerans, det handlar om respekt. Det måste ansvariga förstå!
Vem är det som har ansvaret (makten), då? Staten (det offentliga) i sammanhanget är inte något abstrakt, utan representeras av verkliga människor som har uppdrag som handlar om att förstå och tillämpa de mänskliga rättigheterna. Det är alla de personer som är anställda av det offentliga och som har i uppgift att utöva myndighet över enskilda, göra bedömningar, fatta beslut, välja åtgärd. De har ansvaret att tillämpa regler (juridik) som kan ta sig i olika former (lagar, föreskrifter, vägledningar, rättsliga ställningstaganden, rutiner och för all del i ”flummiga policys” och förhållningssätt). Att ständigt ha individen i fokus i tolkning och tillämpning av dessa regler är att försvara mänskliga rättigheter. Det handlar inte om att vara snäll, utan om att respektera och tillämpa de regler som gäller för alla och envar (rättssäkerhet) och att i tolkningen förstå innebörden av och avsikten med varje regel; att förstå den internationella juridiken som ligger till grund för många nationella regler. Man pratar om konventionskonformitet. För mig som jurist är alltså mänskliga rättigheter stenhårda juridiska frågor som tillämpas varje dag i vårt samhälle av såväl offentliga aktörer som av privata.
De som har i uppgift att bestämma vilka regler som ska gälla (politikerna/lagstiftarna) måste se till att reglerna är konventionskonforma. Principen om fördragskonform tolkning är inte lagfäst i svensk rätt, utan det är fråga om en allmän tolkningsprincip: domstolar och andra myndigheter är skyldiga att så långt det är möjligt tolka svenska interna rättsregler på ett sådant sätt att de blir förenliga med Sveriges internationella åtaganden. De som har att utmana de offentliga aktörerna är privata aktörer; enskilda, jurister och advokater som behöver förstå och använda reglerna konventionskonformt. Som enskild har man alltså rätt att hänvisa till konventionsbestämmelser.
Sverige är ett av de drivande länderna och har undertecknat och ratificerat de flesta internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Men inte alla.
Mot denna bakgrund är det intressant att läsa vidare om vad FN:s kvinnokommitté senast har sagt om Sverige:
- Kvinnokonventionen är alltför okänd i Sverige både bland statliga aktörer och advokater
- Regeringen rekommenderas att sprida kunskap om konventionen så att tillämpningen kan stärkas.
- Kvinnokommitténs rekommendationer är inte tillräckligt kända i Sverige varken inom staten eller bland kvinnor generellt.
- Regeringen rekommenderas att se till att höja kunskapsnivån om Kvinnokonventionen särskilt bland kvinnor i svaga grupper såsom asylsökande kvinnor och flyktingar.
- Domstolarnas beslut och domskäl brister i referenser till Kvinnokonventionen.
- Kunskapshöjande insatser bör främjas för domare, åklagare och advokater om konventionen och dess tilläggsprotokoll samt om kommitténs övriga rekommendationer gällande staten Sverige för att möjliggöra för dessa yrkesgrupper att faktiskt tillämpa reglerna i sina yrkesroller inom sina ansvarsområden.
Jag menar att jurister/advokater behöver ta eget ansvar för att hålla sig à jour. Av nyfikenhet läste jag därför Advokatsamfundets skrift Advokatens uppdrag för svaga eller utsatta klienter, där exempelvis advokaternas handläggning av asylsökande berörs. Där saknas över huvud taget referens till kvinnors rättigheter. Barnperspektivet finns, med omnämnande av tvångsgifte och könsstympning, men utan att nämna att detta är att betrakta som diskriminering på grund av kön. Det finns med andra ord mycket mer som Advokatsamfundet skulle kunna göra för att driva advokaternas arbete med att inkludera konventionskonformitet i juridisk process.
Sedan 2021 finns en ny myndighet, Institutet för mänskliga rättigheter, i Lund. Det är institutet som numera bland annat ansvarar för rapporteringen till FN:s kommittéer av hur svenska staten tillämpar de regler som finns i de ratificerade konventionerna. Alldeles nyligen publicerade institutet en rapport om hur Sverige tillämpar reglerna i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. 2022 rapporterade institutet om barnkonventionens tillämpning. Det finns anledning för jurister och advokater att läsa dessa rapporter för att konkret kunna bidra till ökad tillämpning av mänskliga rättigheter i Sverige.
Rättsområdet ”mänskliga rättigheter” är historiskt sett mycket ungt då det inte började formuleras på allvar förrän efter andra världskriget. Det var bland annat den amerikanske presidentens änka Eleanor Roosevelt som drev arbetet som ordförande för FN:s organ för mänskliga rättigheter 1945-1952. Rättsområdet är fortfarande under utveckling då systemet kring reglerna och tolkningarna beror på ett system av internationella domstolar, kommittéer, rapportering, granskning och politiska och diplomatiska förhandlingar. Det är en snårig djungel för de flesta att hitta i. Därför behövs det specialiseringsutbildningar inom folkrätt och mänskliga rättigheter.
Vi på Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB bevakar aktivt i vårt dagliga arbete internationell rätt och främjar konventionskonform tolkning av nationell lag i våra uppdrag.
– Biträdande jurist Pernilla Berlin
